nyss kollat på amelie from montmartre och the dreamers.
nu är jag konstigt trött fast endå pigg. måste verkligen ta och börja vända om dygnet igen.

saknar nanna. var längesedan jag var med henne och skrattade sådär som vi alltid brukar göra.
när jag kommer hem från turkiet så ska vi skratta och ha sådär riktigt kul igen.

(tre dagar kvar)

förstår inte vad ditt problem är. förstår inte varför du bara gick sådär utan att ens kolla på mig. blir så otroligt
trött. trött på dig. trött på hur du undviker min blick. trött på att du inte pratar med mig och säger vad som är fel när det behövs.

har varit med evelin och igår kom jag vid 6 tiden och vi köpte pizza och sen fick vi lite främmande. vi skrattade mycket. idag vet vi inte riktigt vad vi ska göra. vi får se om vi sover här eller inte. nu känner jag verkligen för att göra nånting annat än att sitta här i soffan med datorn som vi gjort ett bra tag nu.

klockan är halv sju och jag kan inte sova. nyss kollat klart på les amours imaginaire/heartbeats och den var fin.
drömmen i det blond lockiga håret. världens finaste

ville bara säga det.

längesen jag skrev här nu. tanken har slagit mig från och till att jag skulle ta tag i att slänga upp några bilder eller kanske skriva någon rad. texten flyter alltid på så snabbt och enkelt här. iallafall ibland. jag blir förvånad, och till och med lite rädd att jag snart ska sitta tittandes på skärmen med en massa osammanhängade text, och sedan radera alltihop. ibland slutar det så. inte idag.

att det redan hunnit blivit 20 juli har jag försökt att förtränga. samtidigt som jag inte ens kan vänta till turkiet-resan som blir av den 31. när jag kommer hem igen så kommer juli vara slut och augusti rinna iväg lika fort. det är nästan lite skrämmande det där. att tiden bara rusar förbi en.

andra saker som om nätterna ofta håller mig vaken men också får mig att bli glad, ofta. som får mig att skratta, må bra. det är när vi säger hejdå som jag verkligen känner att jag inte kan andas utan dig, försöker svälja den där klumpen i halsen men vet att efter du har gått kommer jag gå raka vägen in på rummet och lägga mig i sängen och gråta och leta reda på din doft i kudden. så är det nästan varje gång.

det här med att orka tro på att han skulle tycka att jag är nåt att ha kan ju kännas som en hel jävla vetenskap
ibland alltså.