den värsta känslan som finns är då jag vet att jag kommer komma hem till en tom säng. tanken på det brukar få mig att vilja gråta även fast vi inte sagt hejdå än. och jag vet, så himla fånig är jag att jag på kvällarna kan lägga mig längst ut på kanten och låtsas att du ligger där längst in. till och med viska fram ett godnatt bara för att det känns bra för mig, för det för nånting att verkligen tro att du ligger där.
det bästa jag vet är när vi ligger och kollar på film, när jag ligger på ditt bröst och du har armen runt om mig eller kanske rör i mitt hår som jag tycker så mycket om, när vi brukar gå upp sent på natten och fika nått, sen gå ut och vi brukar alltid se så himla mycket stjärnor. vi sitter där ett tag tills vi börjar frysa, sen går vi in igen och lägger oss men det är då jag jämt inte kan sova. vi säger iallafall godnatt och du lägger dig på mage så som du gör när du ska sova och där ligger jag och lyssnar på dina andetag. det är det jag saknar som mest. att bara veta att du ligger där brevid, att kunna hålla i din hand, att höra dig andas.