det gör så ont ibland, som om hjärtat krossas i tusen små skärvor. jag minns inte hur många gånger jag har fått plockat upp dom och lagt dom på plats igen. det till och med känns, att det är så skört.
jag vågar inte hoppas längre, och allt är ditt fel. det spelar ingen roll för mitt hjärta är trasigt redan och det kommer inte finnas något kvar mer om jag har för stora förhoppningar och sedan blir besviken. jag önskar jag hade någon superkraft. typ hjärta gjort av stål eller så.