jag hatar mig själv för att jag aldrig lyssnar på den förnuftiga rösten i mitt huvud. 

 

jag följer mönstret i mattan med fingret som ligger i ditt rum, det är tyst och du ligger i sängen med huvudet bort vänt från mig. dina andetag börjar bli tunga och jag förstår att du har somnat. jag sätter mig på sängkanten ett tag, lyssnar på dina andetag. försöker att hålla samma takt. den här gången ska jag tänka på vad som är bäst för dig, inte för mig. och vad som än händer så måste jag försöka acceptera det. "så länge du vill ha mig är jag din" viskar jag, tar mina skor och stänger dörren bakom mig.