längesen jag skrev här nu. tanken har slagit mig från och till att jag skulle ta tag i att slänga upp några bilder eller kanske skriva någon rad. texten flyter alltid på så snabbt och enkelt här. iallafall ibland. jag blir förvånad, och till och med lite rädd att jag snart ska sitta tittandes på skärmen med en massa osammanhängade text, och sedan radera alltihop. ibland slutar det så. inte idag.

att det redan hunnit blivit 20 juli har jag försökt att förtränga. samtidigt som jag inte ens kan vänta till turkiet-resan som blir av den 31. när jag kommer hem igen så kommer juli vara slut och augusti rinna iväg lika fort. det är nästan lite skrämmande det där. att tiden bara rusar förbi en.

andra saker som om nätterna ofta håller mig vaken men också får mig att bli glad, ofta. som får mig att skratta, må bra. det är när vi säger hejdå som jag verkligen känner att jag inte kan andas utan dig, försöker svälja den där klumpen i halsen men vet att efter du har gått kommer jag gå raka vägen in på rummet och lägga mig i sängen och gråta och leta reda på din doft i kudden. så är det nästan varje gång.