under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi


wake me up when september ends


det har stormat i mig det senaste året


jag kan inte ens stå när du inte ser på, och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag


och det doftar just som asfalt gör om hösten


du har ditt eget facit för rätt och för fel, du kanske bär på en massa saker. jag förstår en liten del


i get sick of just about everyone and i hide in my baby’s arms


i don't want to give up but i kinda want to lie down, but not sleep just rest, give me a break how much does it really take? get my head outta here