även fast att jag tjatar om samma sak tusen gånger om så vill jag skriva av mig. kan inte sluta tänka, kan fortfarande inte förstå och finna något vett i det du gjort. den där äckliga jävla frågan ''varför'' försvinner inte ur huvet. och jag hatar att jag aldrig kommer få något svar heller. vill inte få dig att förstå för du fattar redan, men att få det ogjort hade jag gjort mycket för.